KimmoA.se presenterar...

Svenskguide

Note in English: If you don't understand Swedish, this page won't be of much use to you. It's a Swedish guide in Swedish, for people who already know the absolute basics. If you want to learn the language for some godforsaken reason, that's best done elsewhere.

Oroväckande få personer i det här landet (inklusive svenskar) tycks kunna eller åtminstone använda vad som måste anses som ganska grundläggande svenska. Givetvis kan de göra sig förstådda, och vissa "fel" kan ha att göra med dialekter och identitet, men denna guide gäller främst skriven svenska, som skiljer sig mycket från talspråk.

Denna "lathund" använder inget avancerat/krångligt språkbruk utan presenterar helt enkelt en osorterad lista med vanliga fel/problem och förklaringar. Av egen erfarenhet vet jag att exempel är tusen gånger bättre för att man ska förstå något jämfört med att memorera den språktekniska termen och dess ofta komplicerade regler.

Troligen kommer denna guide att finputsas och expanderas under lång tid. Det finns säkert massor med saker som kan förbättras och förtydligas. Jag har även skrivit en liknande guide på och för engelska som du möjligen kan finna intressant.

Begreppet "svenskguide"

Jag tvekade lite inför att kalla detta en "Svenskguide" eftersom det inte är en guide i hur man är svensk. Det hade troligen varit tydligare om jag hade kallat den "Svenskaguide" istället, men tekniskt sett heter det faktiskt "svenskguide", "svensklärare", "svenskprov" o.s.v., och eftersom den här artikeln trots allt försöker reda ut begrepp kunde jag bara inte kalla den för en "Svenskaguide", vilket jag dock använder ibland i talspråk, och verkligen förstår om man föredrar.

Vissa regler kan helt enkelt kännas för dumma för att följa. Mina personliga favoriter är "omständlig" som jag gärna kallar "omständig", samt "flugit" som bara låter fel. Jag har i varje fall flygit i ett flygplan.

Vem bestämmer då vad man kan strunta i? Jag vet inte. Antagligen du själv. Jag kan inte tvinga dig eller någon annan att tänka som jag, men jag kan i alla fall försöka upplysa de personer som läser detta eftersom lärarna i skolorna uppenbarligen inte gör det.

Särskrivning

Detta är ett extremt vanligt fenomen och syftar på när man felaktigt skriver isär dubbelord, t.ex. "brun hårig" istället för "brunhårig", eller "sjuk sköterska" när man menar "sjuksköterska". Inte sällan blir detta förvirrande på riktigt och inte bara ett irritationsmoment för oss "språkpoliser".

Varför detta sker är svårt att svara på, eftersom det borde vara självklart att dubbelord skrivs ihop, men man kan tänka sig att det till viss del beror på att det engelska språket fungerar annorlunda grammatiskt och många tror att man bara kan översätta orden rakt av, vilket resulterar i "svengelska".

Grundregeln är nästan pinsamt enkel: om något låter som ett ord så skriver man det också som ett ord!

Om du någonsin känner dig osäker, använd ett bindestreck istället för ett mellanslag. Du har väl aldrig hört någon "särtala" förutom för att göra sig lustig över en särskriven text?

Han och honom

I talspråk hör man ofta: "Ja' träffa'n igår.", vilket med lite god vilja kan tänkas syfta på den korrekta versionen ("Jag träffade honom igår.") istället för "Jag träffade han igår."

I vissa fall är både "han" och "honom" rätt eftersom de kan syfta på lite olika saker men ändå ha samma mening. Ett exempel är: "Jag är bättre än han." och "Jag är bättre än honom.", som båda kan användas utan problem.

De, dem och dom

"Dom" används helt enkelt aldrig i skrift i detta sammanhang. I tal brukar man snarare säga "dåmm" när det står t.ex. "dem", vilket är helt okej, men "dom" är varken rätt i skrift eller tal, såvida vi inte pratar om exempelvis "en dom" från en domare i en rättssal.

Alltså glömmer vi "dom" och koncentrerar oss enbart på "de" och "dem". Dessa är de enda du ska använda i skrift förutom när du pratar om en "dom".

De används så här:

Dem används så här:

Rädda rådjur och morbida skämt

Det finns faktiskt situationer som är helt omöjliga att uttrycka på svenska utan att omformulera meningen och/eller använda en synonym. Detta beror på svagheter i hur grammatiken är utformad tillsammans med hur vissa ord böjs. Här följer några exempel:

I båda fallen skulle det ha fungerat om de vore i pluralform:

Pengasummor och andra nummer

På svenska, eller rättare sagt "i Sverige", skriver man pengasummor och andra nummer på två skilda sätt:

Alltså: när det gäller pengar skriver man en punkt för var tredje siffra från höger. När det gäller andra nummer använder man ett mellanslag istället. På engelska, eller i England/USA, skriver man alltid ett kommatecken i båda fallen:

Möjligen kan detta förvirra svenskar eller vice versa, eftersom decimaltecknet på svenska (eller i Sverige) är ett kommatecken, medan det på engelska (eller i t.ex. England) är en punkt.

Förvirrande? Visst, men nu borde du veta hur man gör och aldrig mer skriva fel. Tänk på att det finns otaliga ytterligare varianter för olika platser i världen!

Det är mycket vanligt att affärer m.m. skriver fel och t.ex. säljer något för "9 999:-" istället för "9.999:-", eller helt enkelt struntar i att formatera alls och bara skriver "9999:-". Det förekommer även "9,999:-" som då, i Sverige, egentligen betyder "nio kronor och niohundranittionio ören", vilket naturligtvis är nonsens!

Vanliga förkortningar

En mängd ord används så ofta att man vanligtvis förkortar dem. Detta görs antingen med en punkt eller ett mellanslag mellan varje ord som förkortas:

Varning: På just den här punkten är jag inte 100% säker på att det verkligen är okej att använda mellanslag istället för punkter, och det råder viss tvekan inför varför "etc." (från latinska "et cetera") skrivs på det sättet istället för "et c.". En uppdatering kommer senare.

Var, vart och vars

Till att börja med tycks "vars" vara helt dialektalt och verkar användas (i talspråk) både för "var" och "vart", så vi kan ignorera det här.

"Vart" används i följande situationer:

"Var" används i följande situationer:

Notera att man naturligtvis även kan gå till gräsmattan och inte bara på den. Om man är på väg någonstans är det "vart" som gäller.

Enda och ända

Dessa två ord förväxlas ofta då de låter väldigt lika. "Enda" har betydelsen "ensam" eller "enstaka" medan "ända" snarare betyder "slutet" i sammanhanget:

Märkliga "fel" i serietidningar för barn

Både "Kalle Anka & Co." och "Bamse" har sina egna idéer om vissa saker.

Bamse har exempelvis alltid skrivit långa/krångliga ord med extra bindestreck: skogs-troll, maskerad-kostym o.s.v. Anledningen är ganska uppenbar: det ska vara enklare för småbarn som knappt lärt sig läsa att förstå serien. Personligen tror jag ärligt talat att detta gjort mer skada än nytta, även om det är mycket bättre att använda för många bindestreck än att "särskriva".

Kalle Anka-serierna håller, åtminstone sedan 1990-talet, mycket hög kvalitet, men skriver vissa ord "som de låter", däribland "mig" som blir "mej" och "dig" som blir "dej". Det märkliga är att detta bara görs för ett litet fåtal ord, och inte för allt som de olika rollfigurerna säger. Enligt mig bör man antingen skriva allting som det låter eller som det officiellt stavas. Eftersom tidningen läses av personer i hela landet och även utomlands (Finland m.m.) blir det omöjligt att "skriva som det låter" utan att favorisera en geografisk plats.

Många har stört sig på att Kalle Anka-serierna avslutar samtliga meningar (som inte är frågor eller mynnar ut i en ellips) med utropstecken. Jag skulle snarare säga att Bamses ovana att avsluta meningar med punkt ser dummare ut och får mycket av det rollfigurerna säger att verka "avslaget".

Serier som 91:an, Åsa-Nisse m.fl. slaktar totalt både stavning, grammatik och interpunktion i sina textbubblor. I dessa fall görs det dock ganska genomgående och konsekvent, och blir därför mer naturligt och acceptabelt. Även om sådana som jag ändå kan störa sig på det ibland.

Utan/men

På senare tid tycks det ha blivit mycket vanligt att skriva "men" när man egentligen menar "utan":

Det är mycket troligt att detta beror på att man sett engelsk grammatik där endast ordet "but" används för både "men" och "utan", och felaktigt applicerat det på svenskan.

Att blanda svenska och engelska

Jag personligen älskar språk och att förstå dess skillnader och likheter, och både svenska och engelska är språk jag anser mig mer eller mindre bemästra. Vad jag däremot avskyr är när folk i ett icke-skämtsamt sammanhang blandar två olika språk i samma mening och/eller t.ex. använder engelska termer när de i övrigt talar/skriver svenska, trots att det faktiskt finns svenska ord/termer som kan och bör användas. Undantaget är givetvis när det inte existerar en svensk motsvarighet.

Medan t.ex. fransmän tycks vara stolta över sitt språk och inte bara översätter nya engelska/internationella ord till franska, utan faktiskt också använder dem, verkar svenskar tycka att svenska är något fult som helst ska utraderas fullständigt och ersättas med engelska. Även när det finns perfekta termer, som t.ex. "e-post", säger och skriver många svenskar "e-mail" eller, ännu värre, "email". Här följer några verkliga exempel som jag själv observerat under en kort tid:

Tro mig: du låter varken "intellektuell" eller "internationell" när du gör så här. Du framstår bara som en osäker, självhatande, obildad fjant. Prata/skriv antingen på engelska eller svenska, men inte båda samtidigt! Se det som en utmaning som kommer att förbättra ditt ordförråd drastiskt!

"Jag tänker att…"

Numera tycks ordet "tänker" ha ersatt en mängd ord i många sammanhang. Denna meningslösa fördummning av språket hörs ständigt av mindre begåvade journalister i radio och TV:

Att byta struktur mitt i en mening

Även om detta lyckligtvis mest förekommer i talspråk av lågintelligenta intervjuoffer bör det nämnas här.

"Va' snackar'u om?! Språket utvecklas ju hela tiden!"

Visst gör'e're. Utveckling och förändringar är naturligtvis inte av ondo i sig. Problemet är bara att resultatet väldigt ofta är kraftiga försämringar, speciellt när det sker utan kontroll, och många använder detta "slagord" som en bekväm ursäkt för att slippa lära/bry sig om saker. Man kan säga samma sak om det mesta. Varför lära sig något alls eller göra något rätt överhuvudtaget? Varför inte bara leva i en mysig bubbla av ignorans och sakta förvandlas till dreglande zombier?

Det kan inte nog påpekas att jag främst syftar på skriven svenska och inte direkt försöker få folk att tala "100% korrekt" med varandra till vardags i tal. Jag anser att dessa två former av kommunikation är skilda på så många sätt att man nästan kan säga att det är olika språk.